Skulle sätta mig igår och skriva lite men lillan var hungrig. Allt började på tisdagseftermiddagen den 5 februari någon gång, anade väl att det var värkar jag hade men kände mig inte säker så Tomas åkte till jobbet, och min mamma kom hit som vi hade planerat sedan innan. Vi satt och fikade men jag var lite i en annan värld med att tackla värkar som kom tätare, la mig sedan i soffan med en värmekudde och sedan började jag klocka värkarna. Upptäckte även att jag blödde och blev därför ännu mer nervös om det verkligen var på gång nu. Ringde Tomas och sedan förlossningen och rådfrågade. De bad mig klocka värkarna lite mer, sagt och gjort. Klockade 5 värkar som alla var mellan 3-4min emellan. Hem med Tomas och sedan packa de sista medans värkarna höll sig borta vilket inte var det lättaste.

 

 

Bilresan minns jag som jobbig. Väl framme vid 20 tiden så märkte dom att jag hade täta och kraftiga värkar, så dom började med att kolla hur mycket jag var öppen direkt, och jag var då öppen 5 cm. Vilken lättnad! Jag tänkte att tänk om jag bara är öppen 2cm eller något men jag hade verkligen jobbat på bra hemma. Så fort in i en förlossningssal och jag ville prova på lustgas, men jag gillade den aldrig. Tyckte mest den var obehaglig men gav den några försök men jag tror att jag aldrig fick till de riktigt. Jag andades mest genom värkarna hela tiden men det började bli jobbigt nu. Jag bad om epiduralen för jag orkade inte mer. De kollade hur mycket jag var öppen igen eftersom man inte ger den om man är öppen mer än 8 cm. Nu var jag öppen 7! Så det var snabba ryck. Minns att de tog jättelång tid för dom att få dit epiduralen, det var jobbigt att sitta stilla medans värkarna kom. Sedan gick det rätt fort innan den började värka. Då var jag i himmelriket! Kände inte någonting alls. Var nu öppen 9cm och jag började få några krystvärkar men de klingade av pga epiduralen. Dom kom in då och då och undrade om det inte var på gång snart men allt avtog i ca 1-2 timmar, men då passade jag på att vila, åt en banan och var i stort sätt som vanligt. Då var det ganska störande att allt stannade av, iallafall efter någon timme för nu ville jag ju vara klar och träffa min bebis.

Men jag är glad att jag fick den där vilan och energin. Någon gång under denna tiden kommer en från personalen in med en sån där bricka med mackor och saft som man får när man är klar. Jag tänkte "får man denna redan, men okej så kanske dom gör här".. Haha, givetvis hade dom gått in i fel rum. 

 

 

Vid 1.00 började jag krysta, och herrejösses vad man fick ta i! Visst att man kände när man skulle ta i men jag trodde faktiskt att kroppen skulle hjälpa till lite mer själv. Jag lyssnade noga på personalen, tyckte de tog evigheter innan jag fick ut något även om jag tog i allt vad jag hade och försökte trycka så länge jag bara kunde. Började därför ge upp lite, Svor nog lite och sa att det här går ju inte.. Men de peppade mig och jag tog i läänge minns jag och när värken avtog och jag slappnade av så var huvudet ute, alltså på glänt. Och detta upplevde jag som det värsta under hela förlossningen, nu kom tårarna och jag tänkte att nu dör jag. Jag går sönder, och inte nog med det så fick jag inte krysta! Vänta och vänta med huvudet som halvvägs ute. Kom igeeen, ge mig en värk liksom! Till slut kom den eller säkert någon mer, och då gick allt snabbt sen bara fladdrade det till och hela kroppen kom ut. Klockan var nu 01:29. Jag grät av lycka! Jag fick min älskling på bröstet men jag ska erkänna att jag fortfarande inte kunde släppa den där smärtan när huvudet skulle ut. Uppifrån såg man ju inte lillan så väl så jag fick fråga Tomas hur hon såg ut osv. Sen skulle moderkakan ut och det var inga problem. Hon fick ta bröstet och gjorde det suveränt. Tomas klippte navelsträngen. Jag syddes med 1 stygn, jag blev lättad eftersom jag trodde det skulle bli flera. Lillan vägdes och mättes. Vi fick sedan den där brickan och jag vräkte i mig mina mackor.Vid 5 kom vi till bb och sov ett par timmar. Har lite dålig koll på tiden men vet att epiduralen gjorde sitt från ca 23-01.00. Så allt tog ca 5-6 timmar från att vi kom in. Vår skatt hade verkligen kommit nu, helt obeskrivligt att hon legat i min mage hela tiden. Hon var perfekt! Känner mig så "nöjd" med min förlossning, de gick fort och jag behövde bara sy ett stygn.