I morse hade jag bestämt mig för att ringa till förlossningen om mina minskade fosterrörelser. Det har ju ändrat sig helt, både tiderna på dygnet och kraften i dom. De var väldigt förstående och vi fick komma in för en koll. De satte på CTG, för att se hur hjärtljuden var. Det skulle visas en bock på skärmen när det var klart, de tog ganska lång tid för första gången de satte bältet runt magen så flippade den hela tiden och min puls kom istället på skärmen. Efter många minuters letande hittade vi busungen som verkade gömma sig. Låg och stirrade på den där skärmen hela tiden, ibland for de iväg upp till närmare 160 och ibland ner till 130. Det var vääldigt mycket aktivitet i magen, det hördes väl i början, och barnmorskan skrattade för de var allt en livlig krabat i min mage även fast jag inte kände hälften av alla sparkarna. När vi gjort det fick vi vänta i säkert 40 minuter på ett ultraljud för att se att allt var bra där också och det var det. Vi fick inte för oss att fråga om kön när vi faktiskt var inne för en helt annan sak. Men varken Tomas eller jag såg någon pillesnopp :)

Så nu kan vi känna oss lugna igen, Troligen har bebis flyttat ner lite och kanske t o m vänt sig om så den sparkar en del mot min rygg och då känner man ju inget.