Dagen började med att jag ramlade i trappan, tänkte ta på mig mina sköna mystofflor till lussebaket som jag gick upp extra tidigt för att hinna med innan lite födelsedagsfirande av mamma och pappa. Kände ju att det var halt i trappan med tofflorna. Ramlade på rygg. Fick lite ont i handlederna, dagen fortsatte som vanligt. Började fundera på om jag känt bebis men det hade jag nog inte.. Mamma och pappa åker hem vid femtiden. Slappar en stund i soffan men ännu inga fosterröreöser(?). Tar en promenad med Eddie som blir väldigt jobbig, kraftiga sammandragningar hela promenaden så jag nästan får gå helt ihopböjd. Visste inte riktigt om jag skulle stanna eller skynda mig hem. Väl hemma så slänger jag mig på soffan, det blir bättre ganska så snabbt. 

 

Väntar in bebis, men ännu inga sparkar och t o m Tomas blir orolig och rullar med gravidsmycket på magen, pratar med magen och petar lite men ingenting(!)  Provar glass, iskallt  vatten. Ingenting funkar. Vi funderar på att ringa förlossningen. Har ju känt bebis varje dag i ca 4 veckor nu, så klart jag blir orolig. PLUS att jag ramlat i trappan OCH den extremt jobbiga promenaden.. Vi väntar, och väntar.. Ska vi ringa eller inte. Har ett bm besök imorgon också för mätning osv, tänkte att vi kan vänta till det. Till slut så bestämmer vi oss för att ta fram vår Angelsound. Det börjar med någon spark (tror jag), tar en stund att hitta ljuden och påvägen dit så hör jag en del rejäla sparkar och jag blir lite lugn. Men till slut hittar jag ändå det jag letar efter, det magiska galoppljuden följt av mera sparkar!

VIlken lättnad! Ganska skönt att ha den där manicken ibland faktiskt. Många tankar hann komma upp..

Du skrämde oss rejält idag lilla vän.. Gör aldrig om det igen..

 

<3