Mitt älskade hjärta är hemma igen. Han avskyr tratten, tror nästan det är den han tycker är allra jobbigast. Han gick in i dörrar och slog i asfalten påvägen ut från djursjukhuset. Vi tog bort den nu och han har inte rört benet ett dugg. Men vi har såklart uppsikt och han kommer ha den på mesta av tiden. Det hände en jobbig sak bara när vi kom hem, jag skulle gå upp och han rusar efter mig ett par trappsteg! Jag började tjuta såklart. Det sista man vill är ju att han ska överanstränga sig. Nu vilar han sött på golvet, sääkert glad över att slippa tratten ett tag. Imorgon blir jag hemma och det känns riktigt skönt. Korta 5-10min rundor ute med plastpåse på bandaget. Väldigt långsamma rundor då han är väldigt försiktig med att gå. Det gör så ont i hjärtat att se honom såhär. Men jag är såå glad över att han är hemma igen. Kärleken till ett djur är verkligen helt obeskrivlig. <3

Har verkligen världens finaste och bästa vovve.